ICessilisvarld

Runt kl 15:30 idag för 3 år sedan ringde jag det värsta samtalet i mitt liv. Fia svarade och gick för att hämta min pappa.
Hör fortfarande hur hon ropade hans namn.
Kan inte förstå att det redan gått 3 år sedan samtidigt som jag inte kan förstå att det bara har fått 3 år.
Den som säger att sorg går över med tiden den personen har fel men man sörger på ett annat sätt och det blir lite lättare.
Det går knappt en dag som jag inte tänker på min pappa, skillnaden är att i dag kan jag tänka på honom och le även skratta till vissa minnen. Förut gjorde det för ont allt bara påminde om smärtan och jag bara återupplevde den om och om igen.
Jag vet idag att allt är just så som det ska vara, det viste jag väl då med men det var svårt att hålla fast vid då.
Jag vet att min pappa har det bra vart han nu än är idag.
Jag vet att han är.
Jag vet att jag älskar min pappa och det kan varken tid eller rum ändra på och jag kommer alltid att sakna dig.

Älskar dig pappsen, din knodd // Cecilia