ICessilisvarld

Jaha här sitter man med kaffe koppen och lyssnar på Sister Hazel, lovely.
Idag blev det inte mycket sömn då jag konstant blev väckt så i natt blir det att köra järnet så man håller sig på topp, nej då blir nog ingen fara.

Imorgon ska jag klippa mig inte riktigt bestämt mig hur än men tyvärr blir det nog ganska mycket då mitt hår tog mycket stryk när jag var sjuk.
Imorgon blir det även lite party då vi ska fira av, om man säger så, en arbetskamrat som slutar. Det ska bli skoj men tråkigt att du inte kommer vara kvar samtidigt.

Sitter annars och drömmer mig bort till sommaren. Vill lyssna på vågorna, stoppa fötterna i vattnet och känna solen i ansiktet. Längtar så jag blir galen. Att få gå barfota och känna gräset under fötterna. Vill ut till ön och sitta på berget eller på stranden och blicka ut över havet.....

Varje dag är en dag närmre.

Annars rullar livet på, Chris börjar jobba snart på sin provanställning och det hoppas vi går bra.
Jag börjar extra jobba nu i helgen med så det blir lite extra klirr i rese kassan. Tittar på resor till hösten är lite sugen på Portugal, så fint.

Nej ni nu ska jag gå in ock kolla om det finns några nya båtar ute ;) innan det blir dags för duschen.

Xoxo Cessili

Det finns personer som lämnar spår i oss, vissa djupare än andra. Tänk på hur många människor som kommer och går i våra liv. Personer som varit oss så nära och som idag inte existerar i våra liv längre.
Sen finns det de som alltid funnits där och förmodligen/förhoppningsvis alltid kommer att finnas där, de man inte träffar eller pratar med så ofta men som alltid finns där i vått och torrt. Barndomsvänner, klasskompisar, arbetskamrater, gammal kärlek mm. alla har de lämnat spår och varit med att format oss till dem vi är idag.

Senaste tiden har jag tänkt mycket på personer som kommit och gått i mitt liv och som påverkat mig och som fått mig att växa som människa och varit en väldigt stor del av min vardag och som jag idag inte har någon kontakt med alls.

Idag när jag sprang till affären så mötte jag på en barndomsvän, kände knappt igen henne och om det inte hade varit för att hon var så grymt lik sin mamma hade jag nog gått förbi, inte gick man heller fram och gav en kram och frågade hur allt var med den personen utan vi båda log och sa hej och gick vidare, jag med mitt kaffe och hon i bland frukten.

Sen finns det dem jag skulle vilja möta igen och tala ut och reda ut saker med men tror inte det går heller, vissa saker kanske bara är bäst att lämna och inte riva i sår som läkt eller hur man nu ska formulera sig.
Har under många år burit på agg, hat och varit lite bitter över att vissa saker hänt mig och att jag varit tvungen att genom leva dem men är glad att säga att jag inte bär på de känslorna längre, de var heller aldrig mina att bära. Det var jag som tog på mig dem och gjorde dem till mina.
Ingen annan än jag har förmågan att såra mig eller göra mig ledsen som min älskade man skulle säga.

Det kanske är lättare sagt än gjort men tror verkligen att allt som händer händer av en anledning och för att jag eller andra ska kunna lära utav det.

Så det gäller bara att knalla vidare, detta med känslor och tankar är inte lätt.

 

XoXo Cessili