ICessilisvarld

Tittade just på programmet kamrat Sverige på SVT 2 om svensken som lycklig person.
Är vi lyckliga och vad gör oss lyckliga?
En person i programmet sa att lycka är en intensiv känsla som man inte orkar vara/ha jämnt.
Det håller jag nog med om. För att något skall kunna existera så behövs en motsatts.
För att kunna vara lycklig måste man kunna vara olycklig.

Ändå ser sig så många som lyckliga men samtidigt är det något som tyger oss och får oss att grubbla lite.
Vi är deppiga den mörka tiden av året för att orka vara lyckliga när ljuset kommer.
Nedgångar/motgångar för att sedan ha framgångar.

Idag är jag lycklig, jag har haft en underbar dag med min man och vår hund i skogen. Vi har gått långa promenader,ätit blåbär och plockat svamp, suttit på ett berg i solen och druckit kaffe  och blickat ut över vattnet en härlig sensommar dag.
När vi kom hem var vi trötta men ändå pigga. Vi var frusna och kröp ner i  soffan med en kopp kaffe framför en film i skenet av tända ljus och var helt tillfreds med tillvaron.

Helgen har har varit helt underbar, har varit med svärfar med sin fru, svägerskor och svågrar med respektive och ätit samt druckit gott i glada vänners lag.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner hos min underbara man med en hund som värmer mina frusna fötter, hur skulle jag inte kunna vara annat än lycklig.

Vad gör er lyckliga och är ni lyckliga mina vänner?
Vi tar oss alldeles för lite tid till att glädjas över det vi har och för mycket till att gräva ner oss i våra brister och allt vi skulle kunna ha.

Sov gå gott, det ska jag.

Xoxo Cessili