Året som flytt.
Jaha mina vänner då var det dags att skriva det sista inlägget i bloggen för i år.
Man kan ju i alla fall inte sticka under stolen med att det varit ett händelsefullt år vi nu lämnar bakom oss.
Året började med många fina minnen som jag för alltid kommer vårda och tänka tillbaka på, de följdes av sorg och allt vad som kommer med det men det lärde oss också att växa som människor, finna varandra, dem som vi står nära och att vårda den tid vi har tillsammans.
I morse när jag slutade jobbet så tog jag en promenad. Allt var mörkt, stilla och alldeles tyst men jag kände mig glad, optimistisk.
Det var inte kallt, det var friskt. Jag var inte kall om öronen, det var mysigt att burra ner sig i halsduken. Varje härligt andetag fick mig att le. Väl "hemma på vår gata i stan" så gick jag längs renstenen och trampade på isen så den sprack precis som man gjorde när man var liten.
Jag gick upp och hämtade min hund och vi smör tysta ut på en promenad, dar gick vi stolta brevid varandra, jagade pinnar och hade det super mysigt tills vi var tvungen att gå hem för matte började tappa känseln i skinkorna. Hemma kröp vi tyst och försiktigt ner i sängen, Ginga gav mig en härlig puss och sen borrade hon in sitt huvud vid mitt på kudden och så somnade vi.
När vi vaknade var det eftermiddag och älsklingen kom hem, han hade hunnit träna, handla och fart runt. Han hade köpt blommor till mig, vin och räkor till kvällen och kaffet var snart klart.
Jag bara vet att det här året kommer att bli underbart...
God fortsättning allihopa, kramar Cessili
Man kan ju i alla fall inte sticka under stolen med att det varit ett händelsefullt år vi nu lämnar bakom oss.
Året började med många fina minnen som jag för alltid kommer vårda och tänka tillbaka på, de följdes av sorg och allt vad som kommer med det men det lärde oss också att växa som människor, finna varandra, dem som vi står nära och att vårda den tid vi har tillsammans.
I morse när jag slutade jobbet så tog jag en promenad. Allt var mörkt, stilla och alldeles tyst men jag kände mig glad, optimistisk.
Det var inte kallt, det var friskt. Jag var inte kall om öronen, det var mysigt att burra ner sig i halsduken. Varje härligt andetag fick mig att le. Väl "hemma på vår gata i stan" så gick jag längs renstenen och trampade på isen så den sprack precis som man gjorde när man var liten.
Jag gick upp och hämtade min hund och vi smör tysta ut på en promenad, dar gick vi stolta brevid varandra, jagade pinnar och hade det super mysigt tills vi var tvungen att gå hem för matte började tappa känseln i skinkorna. Hemma kröp vi tyst och försiktigt ner i sängen, Ginga gav mig en härlig puss och sen borrade hon in sitt huvud vid mitt på kudden och så somnade vi.
När vi vaknade var det eftermiddag och älsklingen kom hem, han hade hunnit träna, handla och fart runt. Han hade köpt blommor till mig, vin och räkor till kvällen och kaffet var snart klart.
Jag bara vet att det här året kommer att bli underbart...
God fortsättning allihopa, kramar Cessili
Kommentarer
Trackback