Torka tårarna min vän
Jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
Du ville bara ha ett hem, en plats
nånting vettigt att göra, vad som helst
Om det fanns tid för nåt att växa
Om det fanns plats för lite värdighet
Här blir man sparkad på i kön till ett ställe
som man inte ens vill in på
Man tuggar i sig hela svansen
Det står alltid nåt i vägen
och du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter

Jag kan inte hjälpa dig upp
kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
Ett annat land, med andra klockor som ringer
Jag tar mig inte in i dina dunkla rum

Det står ett fältslag bakom väggen
man slår i tomma containrar
Det här är helvetets förgård
I december står man stilla i en tunnel
och trängs, och trängs och alla bara pratar
Om det bara fanns nånting att säga
Om det fanns skäl att vilja delta
Du ser, jag kan inte ens förmå mig
att hjälpa någon annan
Det här är 'Be Your Own Star Show'
Det här är 'Bit ihop och sparka'
Ge precis vad du behöver
och ta vad du kan få

Jag skulle gärna hjälpa dig upp
och kunna lysa upp den väg du springer
Om jag kunde vagga dig varm och lugn
Jag hör nog samma röst
och bor i samma land
med samma klockor som ringer
Du går inte ensam genom dunkla rum

Vasen vinglar på bordets kant
Åskan mullrar ovanför ditt tak
Uppför är det lättare, men neråt är det brant
Kan inte landa där med ryggen rak

Hornen ryter, du förlorade striden
På nolltid har du tappat din glöd
Inget nytt under solen
vi har sett hela tiden
Den enes bröd, den andres död

Se på mänskorna som sliter
för nån annans resultat
Se hur flugan kvävs i spindelns nät
Se på hyenorna som gräver
i kadavret efter mat
Se på baggen i murkna träet

Jag kan inte hjälpa dig upp
Kan inte lysa upp den väg du springer
Jag kan inte vagga dig varm och lugn
Vi är vallfår i vargarnas tid
Det är gamarnas klockor som ringer
Inget ljus där vi irrar och springer
Runt i våra dunkla rum

Vi är vallfår i vargarnas tid
Det är gamarnas klockor som ringer
Inget ljust där vi irrar och springer
Runt i våra dunkla rum

Lars Winnerbäck så klart :)

Vad ser ni systrar?

Vad ser ni systrar, vad ser ni, säg?
Tänker ni inom er, när ni tittar på mig:
"En knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick.
Som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till."

Är det så ni tänker, när ni ser mig, säg?
Öppna ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag ska tala om vem jag är, som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårsbarn med far och en mor,
som älskar mig och min syster och min bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann,
med drömmar om att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo, mitt hjärta slår volt,
vid minnet av löften jag givit och håll't.
Vid tjugofem – nu har jag mina egna små,
som behöver mig i hemmets lugna, trygga vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller upp vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går mot en framtid, i ensamhet och nöd.
De mina har nog av att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna,
som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje, jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren, de alltför få som har flytt
och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå.
Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej
bara en knarrig gammal gumma.
Kom närmare,
se MIG!