Fy vilken färd.
Nu är vi efter mycket om och men hemma ifrån Las Vikas, men det var inte lätt inte.
Lilla Tjoffsan, läs bilen, gav upp när vi svängde av e22 och vi klarade oss nästan fram till mammsen men dog mitt i kurvan ovanför vat, så vi fick, i lätt panik över att bli påkörda, putta i uppförsbacken tills vi var lite säkrare.
Efter vi kommit hem till mamma tog det ca en timme innan vi vågade testa och köra igen då gick den som smort lika så dagen efter på morgonen och på dagen.
När vi sedan passerat ringarum på väg hem var det dags igen, vi hittade i sita stund en liten avfart att ta på och just då dog den igen.
När den väl startade igen kunde vi åka knappt 0,5 km eller så innan det var dags igen. Denna gången blev vi ståendes i 1 timma innan vi vågade oss på att ge oss av igen, den tid det tog för Tjoffsan att svalna hos mamma, sedan bar det iväg till söderköping. Fort gick det inte, då vi kunde köra i max 70km/h och ingen värme alls i bilen som efter 1,5 timmar i kylan med oss i hade frost på insidan av vindrutan.
I söderköping blev det att stanna på Shell för att köpa kaffe att värma sig med innan vi åkte vidare.
När vi äntligen kom in i garaget hemma så kunde jag inte känna mina tår och hela jag huttrade, så när jag pratade med älsklingen så lät och kände jag mig som Jack i sista scenerna i Titanic.
Vår lilla Ginga har ju busat och nästan varit vaken i ett dygn så hon sov nästan hela vägen och hela kvällen, helt utslagen, så hon påverkades ju inte låg där bak med sin filt och hade det jätte mysigt.
Så resterande tid av kvällen har Vi spenderat i soffan med MASSOR av tända ljus och kaffe, under täcket och bara myst för att återfå normal kroppstemp igen.
Nej nu ska jag ta och krypa till kojs, sussa sött med er alla... Cessili
Lilla Tjoffsan, läs bilen, gav upp när vi svängde av e22 och vi klarade oss nästan fram till mammsen men dog mitt i kurvan ovanför vat, så vi fick, i lätt panik över att bli påkörda, putta i uppförsbacken tills vi var lite säkrare.
Efter vi kommit hem till mamma tog det ca en timme innan vi vågade testa och köra igen då gick den som smort lika så dagen efter på morgonen och på dagen.
När vi sedan passerat ringarum på väg hem var det dags igen, vi hittade i sita stund en liten avfart att ta på och just då dog den igen.
När den väl startade igen kunde vi åka knappt 0,5 km eller så innan det var dags igen. Denna gången blev vi ståendes i 1 timma innan vi vågade oss på att ge oss av igen, den tid det tog för Tjoffsan att svalna hos mamma, sedan bar det iväg till söderköping. Fort gick det inte, då vi kunde köra i max 70km/h och ingen värme alls i bilen som efter 1,5 timmar i kylan med oss i hade frost på insidan av vindrutan.
I söderköping blev det att stanna på Shell för att köpa kaffe att värma sig med innan vi åkte vidare.
När vi äntligen kom in i garaget hemma så kunde jag inte känna mina tår och hela jag huttrade, så när jag pratade med älsklingen så lät och kände jag mig som Jack i sista scenerna i Titanic.
Vår lilla Ginga har ju busat och nästan varit vaken i ett dygn så hon sov nästan hela vägen och hela kvällen, helt utslagen, så hon påverkades ju inte låg där bak med sin filt och hade det jätte mysigt.
Så resterande tid av kvällen har Vi spenderat i soffan med MASSOR av tända ljus och kaffe, under täcket och bara myst för att återfå normal kroppstemp igen.
Nej nu ska jag ta och krypa till kojs, sussa sött med er alla... Cessili
Kommentarer
Trackback
