Måndagen avklarad 3 dagar kvar.

Det var en trött fru som min man hade sällskap med till jobbet imorsse, hujeda mig, tur nattisarna fixat kaffe när man kom fram.
Nu sitter jag här med min Te kopp och en mage full av vattenmelon :)
Skall snart gå och lägga mig på spikmattan för skall ju upp och jobba morgon då man bytte bort kvällspasset snäll som man är, ska bli skönt att sluta 14 istället händer ju inte för ofta.
Sitter även här och jobbar på att molnen skall regna ner sin aska över haven så vi kan flyga på fredag, tycker jag jobbat på bra på bara ett par dagar.
Ni skall veta att jag försöker :)

Imorgon tyckte svärmor att jag skulle följa med på yogan men väntar ett tag till då ryggen inte är riktigt bra än, tog nog i lite för mycket i helgen för idag var det ont när jag gick hem.

Nej ni nu slänger jag in handuken och tar ett BG.
Sussa sött med er, det ska jag.

Xoxo Cessili

Seg i kroppen och huvudet idag.

Hej igen!
Nu sitter jag här fast jag borde ha gått och lagt mig redan men fastnade framför massa fina kläder och drömde mig bort lite.

Idag känns det bättre i ryggen men inte helt ok skulle ha stannat hemma veckan ut känner jag nu men man får väl göra det bästa av saken och se till det att man inte går back lika mycket som att gå hemma.

I vilket fall så ska jag fortsätta gå på behandlingar regelbundet och har fått övningar att göra, har lite låsningar men de har de släppt på men så länge musklerna är stela så skjuter de ju tillbaka kotorna så de hamnar fel. Kota nr 7 sitter fast och det kan väl vara bra men inte som den sitter nu. De har försökt få bukt på den i två dagar nu men den vill inte så vi får se vad som händer.
Idag tryckte en av dem på ett ställe mellan axel och nacke och jag trodde mitt huvud skulle explodera, fy för fan vad ont det gjorde riktigt tårades i ögonen. Bäckenet är rakare och musklerna i ryggen mjukare men som sagt så kommer fler behandlingar behövas.

Vilket väder vi har fått sen då, tror det börjar nalkas GPP eller vad tror ni? Bäst man är lite försiktig när man rör sig i parken så man inte snubblar över någon bakom buskarna haha.

Nej ni nu är det hög tid för BG, kvällsbestyr innan sängen och spikmattan så man orkar upp i morgon och möta Sandriz på spånkan :)

Sussa sött alla.

Xoxo Cessili

Pust och stön, trött på detta.

Hej på er!
Är helt tom i huvet just nu. Känns som om mina öron blöder och mina fötter värker.
Känns som om man kanske skulle be någon snubbe komma och vara i vår arbetsmiljö en dag och säga om den är okej för enligt mig är den långt ifrån.
Känns som om jag vill slita av mig håret ibland, behöver nog semester. Det är lite sorgligt efter att ha jobbat bara två dagar efter min 3 ledighet. Ska det behöva vara så här.
Känns även som om det tar en evighet innan man får höra något om ifall man får jobbet eller inte.

Idag efter jobbet skulle jag springa till spånkan för att i nöd och heppe hinna med, för som vanligt kommer man ju aldrig ifrån avd. när man ska, i kuverten rafsar jag fram min mobil för att hinna med att skicka ett sms och får upp den just innan dörren och där står min man och väntar med bilen och en kopp kaffe. Det är kärlek.

Nu ska jag ta ett bg sen sova för att palla upp imorgon igen.

Xoxo Cessili

Tankar.

Nu sitter vi alla i väntan på att vara tillsammans med våra nära och mina tankar går till dem som inte kan vara med oss.
De som fattas och saknas oss.

Självklart tänker jag på min pappa, han älskade när vi alla samlades, han var en sann livsnjutare.
Att kliva upp och bara dra på sig morgonrocken utan att nödvändigtvis knyta den, tända brasan även om det inte behövdes bara för att det är fint, mysigt och roligt att elda.
Strosa ut i köket och koka ägg och sätta på kaffet, grädda brödet i ugnen och duka frukost bordet. Det är storhelg och det underbaraste jag vet.

Idag hoppas jag att vi alla får en underbar dag, solen skiner och alla förutsättningar finns.

I helgen när vi alla samlas runt borden med våra nära finns det alltid familjer med en tom stol, dom tänker jag på idag.

Har senaste tiden följt flera personers kamp om livet och som de kämpade.
Tänker på Loo och hennes son idag, tänker på Gurras familj och Annas man och dotter Tilda som för första gången måste fira denna högtid utan deras kära.
Jag vet hur det känns när man förlorar någon alldeles för tidigt och personer som inte ville resa vidare men var tvungen och alla oss som fick finna en väg att fortsätta utan er.

Vi inser sällan hur bräckligt livet är först när det hotas att tas ifrån oss eller någon vi håller av.
Här sitter man och klagar för att man har en dags tjänst när man hellre vill ha natt, att man inte hunnit epilera benen och färgat håret men vad gör det, mina kära väntar på mig även om mina ben är stubbiga och mina grå sticker fram :)

Nu ska jag ta en promenad med Gingus i det underbara solskenet och kanske bara kanske går du vid min sida.

Xoxo Cessili

RSS 2.0