365 dagar sedan.

Idag är det exakt 1 år sedan vi begravde Pappsen.
Det känns som om det var i går samtidigt som det känns som om det vore evigheter sedan.
Att tiden kan te sig så märkligt.

För ett år sedan försökte jag minnas hur man andades, när hela min existens kändes som den tynade bort, alla celler i kroppen sprängdes och man inte kunde känna något och allt på en och samma gång.

När man var fast i en bubbla av vakuum, fast i ett stort svart hål.
Idag sitter jag här som en hel människa, något jag trodde var omöjligt, ny gift och lycklig.
Det betyder inte att jag glömt eller inte saknar honom utan att man helt plötsligt kommit in i ett nytt stadie, att man faktiskt med tiden går vidare.

Älskade pappsen vila i frid, alltid älskad aldrig glömd.
Saknar dig så.
Din knodd Cecilia.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0